Jag önskar att jag kunde ha den motivationen jämt, utan paniken. När det gäller den saken avundas jag verkligen min vän Isac. Han är på campus konstant och pluggar, men han verkar älska det! Hade jag en tredjedel av den studieglädjen vore det väl. Det är så konstigt det där med studieglädje för mig. Det har varit kanske en tredjedel av kurserna som jag verkligen känt mig genuint intresserad av, resten bara lagom. Vad är standard egentligen? Är det vanligt att folk är lyriska över det dom pluggar?
Och nu över till något helt annorlunda.
Jag har ofta undrat varför jag målar eller gör musik eller stampar takten till hörlurs-musik på väg till skolan. Vad ska det tjäna till? Ofta (jämt) när jag målar tänker jag "borde du inte ägna tiden åt någonting mer produktivt? Syns det där på ditt CV?". Mina väggar får lite prydnader, men sen måste jag likväl jobba 8 timmar om dagen i 42 år till. Finns det icke-monotona jobb där ute? Finns det arbetsglädje? Jag har än så länge aldrig gjort någonting som jag inte blev less på, hur ska jag kunna ha en karriär?(Vill jag ha en karriär? Vad är en karriär?)
Min drömvision är att ha en cirka 100 färdigheter och folk som betalar mig för att benyttja mig av dem, och sedan göra en av dom per månad i ett roterande schema. Eller, det är vad jag tror är min drömvision. Jag vet ju ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar